Text/Musik: P. Portström
Jag sitter i mitt badkar och tvålar in min kropp,
inte än på flera timmar, vill jag stiga opp.
Då ringer det på dörren - Nej nu får det vara nog!
Jag går och öppnar och på förstukvisten, där står Martin Skoog.
Våt och irriterad står jag i min hall,
jag säger "Jag ska inget ha!" men han går in i alla fall.
Han rusar in i köket, snabbt så det luktar bränt
och på mitt köksbord häller han ut sitt sortiment.
Martin Skoog, Martin skoog, Martin Skoog!
Det gick ej att komma undan, det förstår du nog.
Jag bönade, jag grät, jag hotade och slog.
Men sånt hjälper inte alls mot Martin Skoog.
Efter ett par timmar då fick jag karln att gå,
hans resväskor var tomma och min plånbok likaså.
Och fast jag egentligen ju inte alls har råd,
står jag ändå här med sprängfyllda förråd.
Sex par långkalsonger, tre par norska jeans,
åtta påsar skorpor, dom godaste som finns,
femton varma skjortor av renaste flanell
och sjuhundra kondomer, går väl åt nån lörda'kväll.
Martin Skoog, Martin Skoog, Martin Skoog...
Kära du som lyssnar försök nu att förstå,
livet det kan vara rätt bistert då och då.
Men ända sen den dagen när jag nederlaget led,
flyr jag fort som fan om jag får syn på en flakmoped.
Martin Skoog, Martin Skoog, Martin Skoog...