Text/Musik: P. Portström
Jag sitter där så ensam i min lägenhet.
Jag sitter där och stirrar rakt in i min tapet.
Jag sitter där och undrar vad jag ska ta mej till.
Om jag ska resa mej eller bara sitta still.
Allting känns så hopplöst. Allting känns så fel.
Jag känner mig som kulan i ett flipperspel.
Det vore lika bra att få slut på alltihop:
Ta fram ett kraftigt rep och runt halsen slå en knop.
Men då ringer Marie
och frågar om inte vi,
kan hitta på nånting att göra i kväll.
Ja, då ringer Marie
och i mitt inre hörs en melodi,
för du gör livet värt att leva, Marie.
Jag står där på mitt jobb och lider av tristess,
månda', tisda', onsda' bara slit och stress.
Det vore nästan skönt att dra min sista suck,
kanske slänga mig rakt ner framför första, bästa truck.
Då får jag syn på chefen, han kommer fram till mig
och skriker så det ekar: Nu får du skärpa dig!
Du står ju här och drömmer din lilla slöa skit.
Då får jag plötsligt lust att gå och dränka mig i sprit.
Men då ringer Marie...
solo
Jag sitter i min bil och soppan har ta'tt slut
jag hade kommit hem om den räckt en till minut.
Om motorn bara gått har jag inte varit sen
att dra en slang från avgasröret rakt in i kupén.
Men då ringer Marie...