Text/Musik: P. Portström
Så fort det blir oktober
då känner han som oro i sin kropp.
Helt plötsligt vill han bort från stan,
han längtar upp till Torrakbergets topp.
Han plockar fram sin ryggsäck
och fyller den sen snabbt med skarpa skott.
Fram med stövlar och gevär
för nu börjar det bli verkligt brått.
Han sätter sig i Volvon
och styr sen kosan mot sin kära skog.
Att ortsbefolkningen flyr utomlands till tryggheten,
förstår du nog.
Han kollar först om morakniven i hans slida
är tillräckligt vass.
Och sedan är det dags
att knalla ut och sätta sig på pass.
Åke, det är en Macho Man.
Åke, tänk om jag va som han.
Åke, han har en jäkla tur.
Åke, skjuter skogens största tjur.
Men va tusan har han för sig?
det låter som om kriget brutit ut.
Så fort som nånting rör sig,
fram med bössan, sikta och så skjut.
Hur många skott som han gjort slut på,
det är det väl inte nån som vet.
Men en och annan älg, det träffar han,
det är väl ingen hemlighet.
Åke, det är en Macho Man...
solo
Men efter några dagar
så börjar våran Rambo bli rätt trött.
Skotten börjar sina,
och baljorna är fulla utav kött.
Då styr han åter kosan
mot lägenheten i den stora stan.
Snart är det åter frugan
som bestämmer, det är han ju van.
Åke, det är en Macho Man...