Text/Musik: P. Portström
Björkarna vajar i vinden.
Det susar i löven precis som musik.
Framför den halvöppna grinden,
står jag och ser mot en glittrande vik.
Bara ett stenkast från stranden,
ligger ett svanpar helt still.
Och längre ut hörs ång-visslans tjut,
SS-Siljan skall strax lägga till.
Junikväll i Sommarängen
Jag hör fågelsång med blomdoft i refrängen.
Bortom Brenäs, där har himlen börjat brinna.
Snart skall solen helt försvinna,
för att sen gå upp igen.
Bortifrån vägen hörs röster,
en hare flyr snabbt bort på smidiga ben.
Nånstans bland bergen i öster,
ropar en gök fastän timmen är sen.
Myggor som surrar omkring mig,
vill suga blod ur min kropp.
Nu lyfter en svan och på husets altan,
bjuder Iris på kaffe med dopp.
Junikväll i Sommarängen...
Men en dag är sommaren över,
i björkarna blåser en isande vind.
Borta är doften av klöver,
borta är solen som värmde min kind.
Fåglarnas sång, den har tystnat.
Blommorna vissnar och dör.
Men tiden, den går och så vitt jag förstår,
blir det sommar igen nästa år.
Junikväll i Sommarängen...