Text/Musik: P. Portström
Hans tjej och han har levt ihop i ganska många år,
men så en dag då händer nåt han inte alls förstår.
När han kom hem från jobbet. Ja, då fanns hon inte där.
På en lapp, hon skrivit att en annan hon har kär.
På lappen stod det också: Nya killen heter Bill,
och, han har en väldigt läcker Cadillac De Ville.
Han klär sej snyggt och prydligt och hans firma. Den går bra.
Till skillnad emot dej, din slusk, är han den jag vill ha.
Först blev han förbannad som ni säkert kan förstå.
Hennes kläder kastade han ut och sen tände han på.
Lågorna och röken steg rakt upp mot himlens höjd.
Han sprättade en bärs, såg på och kände sej rätt nöjd.
Efter några bira börjar åter livet le.
Han promenerar in mot stan och ser en cabriolet.
I framsätet, där sitter det ett nyförälskat par.
Då slänger han mot bilen sista ölen han har kvar.
Kärleken kan vara bräcklig som glas,
när man minst anar så går den i kras.
Plötsligt en dag blir det "Hejdå och tack",
på grund av en kille i en Cadillac.
Flaskan missar målet och bortom Karlssons häck,
försvinner hallickbilen med tjutande däck.
Med tårfyllda ögon står han och ser på.
Censuren tvingar mej ta bort det som han tänker då.
Hans flickvän, hon är borta. Ölen, den är slut.
Och inte nog me' de' han blir snart haffad av en snut.
Varför blir man stämplad som om man var kriminell.
För att man vill ge en kille, i en Cadillac en smäll.
solo
Kärleken kan vara bräcklig som glas...