2008-04-18 21:30

Idag har jag haft besök av den legendariske motorskribenten och krönikören, Lars-Åke Krantz från Bilsport Classic. Redan 07:30 var jag uppe och spolade av den värsta leran från Dustern inför besöket och ett par timmar senare kom han in-glidande på gården i Roland Olssons Oldsmobile. Efter en massa frågor om bilar och musik och förstås en massa fotograferande, bjuds gästerna på kaffe och sedan bär det iväg mot min mors gård ett par mil från Insjön för att kolla in resten av vagnparken. Jag och Roland försöker få igång Galaxien medan Lars-Åke fotograferar. Batteriet som sitter i är givetvis helt dött efter en vinter i kylan och det hjälper inte ens med startkablar, så jag lånar batteriet ur "Volaren" och med hjälp av några "supar" bensin direkt i förgasaren så ryter det snart till under huven . När batteriet sedan har fått ladda några minuter så får jag efter lite tryckande fram och tillbaka, även elhissarna till rutorna att fungera. Jag får sedan order om att åka ut på vägen för Lars-Åke vi ta lite action-bilder, så jag åker iväg en bit, jag vänder och kör sedan tillbaka nerför backen och Lars-Åkes kamera smattrar iväg bilder som en kulspruta. Sedan är den trevlige journalisten nöjd och vi säger adjö. Jag åker iväg för att tanka men automaten fungerar såklart inte, så det får bära eller brista jag måste ju hem till Insjön och jag hoppas att soppan ska räcka. Men efter en kilometer så tvärdör bilen, jaha soppatorsk (tror jag) men vad det ryker under huven då... Jag öppnar huven och ser att isoleringen på minuskabeln till batteriet har smält och hänger i stora droppar ner mot vattenpumpen, så jag skyndar mig att skruva av kabelskon med en tång som jag turligt nog har i fickan. Vad ska jag nu göra? Jag ringer hem till Annica som lovar att komma till undsättning med Dustern och medan jag väntar så ser jag mig omkring under motorhuven. Och plötsligt så vet jag vad felet är, jag hade ju struntat i att spänna fast batteriet när jag bytte och när jag sedan svängde tvärt så gled plus-polen fram mot kylar-ramen med kortslutning som följd. Jag spände fast batteriet skruvade fast kabelskon igen och sedan var det bara att starta och åka. Jag mötte Annica i Dustern efter en halvmil och nu fattar jag varför personalen på bilprovningen är så noga med att batteriet ska sitta fast..... Hm! ( Nu får vi bara hoppas att herr Krantz får till ett trevligt reportage av allt material han samlat på sig, så håll ögonen öppna ) / the Leader of the Rockers