Hösten 1977 köpte jag en Plymouth Valiant '65 och en akustisk gitarr, och lär mej sedan tre stycken barréackord. (Då var jag 18 år, Mats 1 år, Lars 4 år & David 5 år gammal.)
1980-81 skrev jag mina första låtar. "Svenssons GTO" är en av dom. Per Svensson blev helförtjust och det blev många mil i GTO-68-cabben med gitarren bak, och det blev många spontana spelningar på parkeringar vid grillkiosker och folkparker runt om i Dalarna.
Hösten 1982 gick David i fjärde klass och började spela blockflöjt, men hösten därpå gick han över till gitarr. Lars spelade också blockflöjt, och efter ett år så gick han över till klarinett. Hösten 1984, då var det Mats tur att börja med blockflöjt. Varför blev vi inte en blåsorkester?
Men så började det hända saker, hösten 1985 när David var 13 år köper han sin första el-gitarr och Mats började spela trummor. (mellan 85 och 95 spelade Mats i en massa orkestrar och band inom musikskolan till exempel Musikkår, storband, blåsorkester, samt rockbandet "Overdrive".
Året 1988 när var Lars är 15 år, tröttnade han på klarinetten och börjar spela bas i stället. (Både ståbas och elbas)
1989 gick David på Gymnasiet och började spela med sitt första band, som dock inte får något namn.
1990 blev Lars basist i "Vanish Force" som bland annat ställde upp i musik direkt-tävlingar och fick turnera runt om i Sverige, och som efter en tid bytte namn till "Vanish Blues". 1991 bildas bandet "Hunchback" med bland annat Lars på bas och Mats på trummor.
Sommaren 1993 åkte David till Turkiet fyra månader tillsammans med två kompisar och livnärde sej som trubadurer.
I maj 1994 var jag arbetslös och började på datorkurs, och för att ha något vettigt att göra där så började jag renskriva alla låttexter, skrivna på små lappar som jag hade liggande i en byrålåda hemma. Texter om sånt jag känner för eller retar upp mej på, en hel del inspirerade av Eddie Meduza. Jag blev förvånad när jag upptäckte att det var cirka trettio stycken.
I juni 1994 började jag och en kompis - Nisse Berglund, att spela ihop lite på skoj hemma hos honom. Han på bas och jag på gitarr, och det gick inget vidare i början (första "repet" tog det cirka en timme att stämma instrumenten.) Vi hade väldigt kul i alla fall. 21 augusti, 1994 hände det något stort, vi var tvungna att flytta ut i Nisses garage för han hade fixat en trummis åt oss och då fick vi inte plats inne längre. Trummisen var en 18-årig slyngel som heter Mats Norling och som jag aldrig hade träffat förut. Vi har blivit ett riktigt band, som getts namnet "NIGHT RIDERS"! Trots bristande utrustning (I början fick jag skrika utan mikrofon), så lät det bättre och bättre för varje repetition.
I november 1994 fick vi vår första spelning, på en amatörbandskväll på Hotell Furuliden i Leksand. Det lät förjävligt men både vi och publiken hade kul. Gaget för spelningen blev en pizza och en Coca Cola, men det är bra betalt med tanke på vår usla show. Nisse började få allt mindre tid över för bandet och till slut hoppade han av.
I augusti 1995 hade Clas Ohlson, där jag jobbar, en firmafest. Jag var där med min gitarr, och framförde en låt om Clas Ohlsons lager som jag skrivit. Det blev succé, och ryktet sprider sej. På måndagen efter blev jag uppringd av ledningen för Insjörevyn, som på något sätt hört talas om och ville träffa mig. Jag åkte dit, spelade upp några låtar och saken var klar. Jag ska vara med i Revyn. Jag frågade Mats och han ställde också upp, men jag behövde en basist också, så jag frågade Lars Joons som också jobbar tillfälligt på Clas Ohlson. Han svarade också ja. Vi var ett band igen! Jag skrev några nya låtar, och några nya texter till andras låtar inför revyn, och vi repade hårt hela hösten.
Fredagen 23:e februari, 1996 var det dags för premiär. Det blev succé och det blev ytterligare fem föreställningar innan det var slut för denna gång. Vi spelade dels med vår trio på scenen och medverkade också i en del sketcher. En nyttig erfarenhet var att lära sig att ta regi av en riktig regissör och bära in och ut våran utrustning blixtsnabbt mellan varje nummer.
Torsdagen 21:a mars, 1996 hade vi vår första kommersiella spelning på Konsums årsmöte, medelåldern på publiken var 70år och gaget var 300 kronor oskattat, så efter skatt blev det inte mycket kvar. Vi måste ju kalla oss någonting, och eftersom vi bor i Åhls socken så kallade vi oss Åhl-Boys. Vi var också tvungna att byta ut vår repertoar en hel del så att inte tanterna skulle svimma.
Nästa spelning blev på Lars fars Torvalds, 50-års-kalas fredagen 5:e april, och det blev premiär för den nyskrivna låten "Torvald". Då hette vi "Torres Trio" men vi behövde ett bättre, mer permanent namn. Jag letade som besatt, tittade i lexikon, bilböcker, tidningar med mera. Ett tag hette vi "Rawhide", men så dök det upp en annan grupp med samma namn, så det gällde att hitta ett namn som vi är ensamma om.
En dag när jag skjutsade en äldre herre till lasarettet och vi passerade några åkrar ett par kilometer utanför Insjön, som kallas "Rännholan", så fick jag en uppenbarelse. Vi ska heta "RÄNNHOLA ROCKERS"! Det måste vi ju vara ensamma om i alla fall.
Måndagen 10:e juni 1996 spelade vi på en personalfest, för skolpersonal. För första gången stod "Rännhola Rockers" på scenen, iklädda Hawaii-skjortor och svarta byxor. Låtskrivandet och repeterandet rullade på och vi blev bättre och bättre för varje vecka.
30 november - 1 december 1996 var vi i studion i mediahuset, Leksand, och spelade in vår första "demo". Wilhelm Kimura var tekniker och det blev en CD med fyra låtar: "En tunnbrödsrulle", "Midsommar", "Min duett" och "Junikväll i Sommarängen". Låtar som senare hamnade på vår första full-längds-CD - Bilar, Bärs & Rock N Roll. Bland annat så spelade vi in motorsågen till "min Duett" i full snöstorm utanför studion.
I februari 1997 kom David in i gruppen av en händelse. Han följde med en annan kille som skulle provspela med oss, och sen dess var han fast anställd. Spelningarna och låtarna blev fler och fler.
I april 1998 gick vi in i inspelningsstudion i Mediahuset igen för att spela in resterande åtta låtar till skivan. Tiden gick och skivan blev färdig, men hur skulle vi ge ut den? Till slut så erbjöd sej ett par bekanta som har egen firma att sponsra utgivningen mot en femtedel av vinsten.
11:e februari 1999 åkte jag till Malung och köpte min kära Chrysler Newport '62, vår blivande turnébil, och det började bli dags att trycka upp tusen CD-skivor.
Lördag 27:e mars 1999 var det äntligen dags för skivsläpp, och vi bjöd på ett våldsamt releaseparty på Insjöns järnvägsstation, som vissa aldrig glömmer. (Det fanns till exempel dom som somnade av i snödrivorna på vägen hem.) Mottagandet av skivan var över förväntan. Vi blev veckans band på Radio Dalarna och blev intervjuade i direktsändning. Vi hamnade på Radio Siljans topplista med "Svenssons GTO", och låg kvar där i tio veckor, varav fyra veckor på första plats, och nu började jag bli nerringd av folk som vill boka spelningar.
Lördag 3:e juli var det "Big Lake Run" i Rättvik, där vi spelade utomhus vid starten. Vi turades om med Sonny Rogers & the Kingpins. Sen åkte vi runt Siljan med Chryslern, och på kvällen spelade vi på avslutningsfesten i Rättviksparken tillsammans med Johnny & the Roccos, Sonny Rogers & the Kingpins, och Little Boo & the Virgins. (Våldsamt ös)
Spelningarna blev fler och fler, och resorna blev allt längre. Det blev bland annat en tripp upp till Sundsvall för att spela på "Street Rulers" bilträff, och nya låtar skrevs hela tiden.
Våren och sommaren 2000 tränade vi in nya låtar, och i augusti gick vi in i studion igen, den här gången i Wilhelms egen studio hemma, i hans mors källare i Insjön. Däcktjutet i inledningen av "Raggen går" gjordes med Chryslern, och resultatet blev ett tolv meters-streck på vägen utanför studion. Skottlossningen i "Macho man" spelades in på en skjutbana utanför Leksand med min Winchester, polissirenerna i "Firebird" är från en leksak lånad på Clas Ohlson, och till "De' ska' va' Mopar" så kom dragracing-legenden Hans Knuters med sin Plymouth Roadrunner -70 så vi kunde spela in 426 hemin och "beep beep-tutan". (Inga falska effekter här inte) Inspelningen gick snabbt, men sen drog det ut på tiden, och mixningen blev inte klar för än ett år senare. Problemet då var hur vi skulle ge ut skivan den här gången. Firman som hjälpte oss med förra skivan fanns inte länge. Till slut kom vi på den bästa lösningen; vi startar en egen firma, ger ut den själva och slipper mellanhänder. Våren 2002 Bildas "RÄNNHOLA TRADING HB" och vi lämnar "Raggen går" till Pressning, med hjälp av Patrik Staffansson på Enviken Records som har bra kontakter.
8:e juni var det dags för skivsläpp igen, men tyvärr så blev det ett långvarigt strömavbrott i Stockholm, där presseriet låg, så på releasedagen stod vi där utan skivor, men vi har annonserat om släppet och bokat en utescen mitt i Insjön, så det blev till att köra i alla fall. Jag fick bränna en egen skiva som vi släppte symboliskt, ner i scengolvet. Det blev succé trots bristen på skivor. Solen sken och himlen var blå när vi gled fram mot scenen i en lånad De Soto 59 med en hel raggarkaravan efter oss. Min Chrysler stod inlämnad i Falun på grund av problem med styrservon. Vi spelade ett par timmar, det var mycket folk som satt i gräset och lyssnade. 50 stycken T-shirts som vi hade tryckt upp såldes slut på en kvart. Sen var det dags att packa ihop och flytta till "Grillhuset" vid Clas Ohlson där vi fortsatte till klockan ett på natten. Det var ett våldsamt ös hela kvällen.
Måndagen 17:e juni kom äntligen skivorna, och samma dag så medverkade jag i ett direktsänt halvtimmesprogram på Radio Dalarna. Deras sommartablå inleddes denna dag och det skulle bli ett dagligt inslag med intervju av en "kändis" och då blev förstås jag först ut på plan. Jag fick också chansen att spela upp tre av låtarna på den dagsfärska skivan. Den nya skivan sålde faktiskt bättre än väntat, och på bara en och en halv vecka så hade vi sålt för mer än vi har lagt ut på tillverkningen. Under sommaren spreds skivan vidare runt om i Sverige, Norge och ända ner till Tyskland. Det blev med andra ord en klar succé.
Följande vinter så började jag att drömma om en egen cabriolet, det skulle ju vara en MoPar förstås och när ett par killar från Falun skulle åka över till USA i Februari så la jag förstås in en beställning. När de kom hem till Sverige igen så visade det sig att de inte hade fått tag på nån lämplig MoPar men men förutom några GM bilar så hade de hittat en fin Galaxie -64 cab som nu var på väg hem. Det var en äkta California custom, sammets-svart, utan yttre dörrhandtag och med vit inredning från både Thunderbird och Cadillac. Jag fick ett foto på den och skulle få förtur om jag ville ha den. Och ju mer jag funderade, ju mer ville jag ha den. Veckorna gick och jag väntade och väntade. ( Den skulle ju både genom Panama-kanalen och över atlanten) och i början av april kom beskedet att det var dags. Kontainrarna hade anlänt till Göteborg och skulle fortsätta vidare till Falun. 3:e april 2003 åker jag till Falun för att för första gången se henne i verkligheten och trots att jag kanske har målat upp en alltför perfekt bild av henne i mitt huvud under de veckor som jag har gått och väntat, så blir det affär och inom en timme så är jag på väg hem i min svarta skönhet från L.A. Solen skiner, himlen är blå och färden hem går helt utan problem med California-skyltar både fram och bak, men när jag kommer ut morgonen efter så är hon täckt av snö. (Säkert för första gången på fyrtio år) Dagarna går och nu gäller det att få henne i ordnig inför besiktningen. 6:e maj åker jag till Vansbro och får godkänt på registreringsbesiktningen och dagen efter så åker jag dit igen och klarar kontrollbesiktningen utan anmärkning, så nu kan jag cabba ner och dra iväg.
Sommaren går och vi har spelningar i både Rättvik, Hjortnäs och Säter och då får naturligtvis Chryslern vara dragbil annars så blir det en hel del mil med Galaxien bl.a. till Fords 100-års jubileum i Västerås. Låtskrivandet och repititionerna inför nästa CD har pågott ett tag nu och under hösten börjar vi med inspelningarna. I december 2003 börjar många fråga efter vår första skiva som sedan länge var helt slutsåld, så jag planerar att beställa hem en ny omgång av den. Och föresten så är "Raggen går" också slutsåld nu, sånär som på några få exemplar, så det blir väl till att beställa hem fler av den också. Nu är vi mitt inne i inspelningen av den tredje skivan. Det blir tretton nya låtar som vi faktiskt är väldigt nöjda med själva. (Bara eget material, riktiga hits som sätter sig på hjärnan som underredsmassa)
Redan den 5:e januari ( mitt i vintern) spelas Hemi-ljudet till Plymouth GTX in på en vintrig väg i ett bostadsområde mitt i Björklinge med hjälp av en enkel liten bandspelare. Men det hörs ändå tydligt att det inte är någon vanlig bil som dånar förbi utan en legend.
13:e mars är det en stor dag för oss, vi far iväg med Chryslern och släpet till våran första spelning i Stockholm. ( På Mensätra krog i Nacka ) Vi ska övernatta hos Jonas Andersson på Ingarö och efter spelningen klockan tre på morgonen så river han igång sin gamla "tändkulemotor" på tomten, till våran förtjusning men säkert grannarnas fasa. Först vill den inte tända riktigt, men med hjälp av en dunk hembränt så ordnar det sig. Där står vi sen i mörkret och njuter av den fina "sången" medan snön sakta faller ner över oss.
Inspelningen fortsätter, en del spelas in i replokalen i Insjön och en del spelas in hemma hos David i Borlänge och . Men i början av maj sticker David plötsligt till USA och när han kommer hem efter en vecka så har han blivit ägare till en vit Ford Galaxie XL 1964 som nu är på väg mot Sverige...!!!
16:e juni tar jag ledigt från jobbet i fyra timmar och åker hem till David i Borlänge och spelar in i stället, för att vi ska komma nånstans med skivan. 23:e juni åker vi till Djurmo och spelar in Sven Wallins hammond-orgel på tre av låtarna som blir ett riktigt lyft för skivan.
I mitten av juli får David sedan hämta sin snö-vita pärla i hamnen i Göteborg, han kör den stolt hela vägen till Borlänge för egen maskin och när har passerar bilprovningen i Sollentuna så passar han på att besikta bilen. På kvällen tar sedan jag och David en premiärtur till cruisingen i Säter.
Och inspelningarna varvas med spelningar: 29:e maj hos legendariska Teddy boys i Västerås där vi till och med får signera taket i backstagerummet, och 17:e juli är det så dags för vårat första gig i Mullhyttan. Vi turas om med "Top Cats" från Torsby ( kända från TV ) och alla som var närvarande (och inte hade slocknat) kan intyga att det var ett enormt ös hela kvällen. Mats skulle på barndop klockan elva på söndagen så det blev till att packa och åka hemåt så fort vi hade spelat klart (nån gång efter tre) Mats fick förstås köra Chryslern som straff och vi fortsatte med efterfest, tills vi slocknade en efter en. I Borlänge avnjöt vi sedan en "superb frukost" på Mc Donalds innan vi slängde av David och fortsatte hemåt. 28:e augusti bär det av mot Lidköping och en spelning hos Roadmasters där vi delar scen med "Rebels Revenge" från Norge och övernattningen sker hemma hos Maria och Roger. "Rebels" spelar så högt så att säkringarna går och det blir ett långt strömavbrott, men det är bra ös och ska de va Rock 'N' Roll så ska de. (Jag passerar faktskt Örebro hela nio gånger innan sommaren är slut och alla gånger i raggarbil.) Omslagsbilderna till CD:n fotas av Manollo Rodriguez vid OK/Q8 i Insjön en vacker sommarkväll. Gästartisterna gör sina inspelningar och ljudeffekterna fixas till, men det drar ut på tiden och det dröjer ända till september innan det är dags för skivsläppet.
Lördagen den 18:e september är det då äntligen åter dags för skivsläpp på den vackra utescenen på Vattberget mitt i Insjön, under en grå himmel som hotar med regn vilken sekund som helst. Den här gången åker vi nercabbad Galaxie fram till scenen och med Chryslern + några jänkare till i en karavan efter. Vi har också fått förstärkning av Sven på orgel dagen till ära och Sofia hoppar in och sjunger "sån't går jag inte på". Det är svinkallt och inte särskilt mycket publik men vad gör det, skivsläpp MÅSTE man ju ha och den här gången kom ju i alla fall skivorna i tid. Och redan på tisdagen, två dagar senare, så hade den nya CD:n sålt så bra att den gått med vinst. Och lite mer än en månad efter sivsläppet så hade jag faktiskt knåpat ihop tio helt nya låtar som kommer att hamna på nästa CD-skiva. Ibland har man bra flyt och idéerna bara sprutar fram...
Ett gästboksinlägg: 2004-11-02 17:44 xxx i karlskoga Tjaa på er....jag var på er i mullhyttan ni va göööööör bra en kram till trummisen...tröjan hänger på min vägg "fnizz" Svar: De va kul att höra, för på väggen i replokalen har vi spikat upp trummisen, ha ha ha!
Ett gästboksinlägg: 2005-02-25 16:35 tokfan i orsa Måste klaga på er. Vad gör ni för skit skivor egentligen. Har nyss köpt 1 skivan för 3:e gången plus att jag haft den bränd ett par gånger, Va fan en riktig raggar skiva måste ju för fan tåla att ha med på raggen annars finns det väll ingen vits om skiv jäveln bara håller en helg. Och om den lyckas överleva så kommer det nån klåfingrig jävel och nyper den. Nej gör supsäkra och mindre stöld begärliga skivor! See ya on the road!! Svar: Så länge skivan sitter i CD-spelaren är det ingen fara, det är när den hamnar bland tomburkarna på golvet som den kan ta skada. När du har satt i skivan låt den då sitta i tills samtliga i bilen har somnat, då lovar jag att den håller. Annars kan vi ju hänga med och sitta i baksätet och sjunga låtarna "live" i stället, om det finns tillräckligt med öl!!!!!!
År 2005 börjar riktigt bra och redan 26:e februari så har vi våran första spelning i Kristinehamn som visar sig bli en mycket positiv upplevelse och i slutet av mars har det verkligen börjat hända saker. Jag har fått hem min nya Gretsch-gitarr som jag har beställt, en riktig skönhet som jag är väldigt nöjd med och David har börjat lägga sologitarr till nya CD:n så det börjar röra på sig igen. Jag har även hunnit med en 80-mila färd till Elmia i Jönköping som var en mycket intressant upplevelse och där jag även träffade flera mycket trevliga Fans samt fyllde på försäljarnas skivlager. Och sist men inte minst så har jag ju äntligen fått träffa Diesel-Doriz i verkligheten och provstartat Galaxien som tuffade i gång så fint. SÅ NU ÄR DET VÅR!!!!
Den 9:e april har jag målat på släpvagnen hela dan, så nu börjar den bli riktigt fin. Men det syns ju klart att det är ett svartjobb (den är helt svart än så länge) men snart ska texten på också. Nej nu måste jag titta ut genom fönstret, där ute står nu min vackra Galaxie cab och pryder gräsmattan (ett säkert vårtecken). Premiärturen gick utan problem (förutom att flera rutor ramlade ner när jag försökte köra elhissarna, men rutorna ska ju i alla fall vara nere den här årstiden) så nu blir det Go, Galaxie Go! ikväll. Chryslern står för tillfället upp-pallad utan fjäderpaket som ska valsas om snart (men de va ett jäkla jobb att få bort muttrarna) och David väntar på att den rasade växellådan till hans Galaxie ska bli fixad. (Reparatören hade aldrig tidigare sett ett sånt växellådsras på en bil med mindre än 700-hästar, haha) Men en sak är i alla fall säker, Det börjar bli vår! Det ser man om inte annat på bensinpriset som nu har slagit nya rekord, hurra för miljöpartiet! (tur i alla fall att man har så bensinsnåla bilar....)
Den 11:e april kunde jag inte hålla mej längre. Jag satte mej i Galaxien, skruvmejslarna som hållit rutorna uppe plockades bort, spännena ovanför vindrutan öppnades och med en lätt tryckning på spaken på instrumentbrädan började taket sakta glida bakåt för att till sist ligga helt ihopvikt bakom baksätet.Igång med V-åttan, i med driven på med stereon (Beachboys så klart), solen bränner i nacken, vinden fläktar i håret och man känner att man får vara med om något riktigt stort! (en försmak av paradiset) RAGGEN GÅR!
Lördagen 23:e april genomförde vi ännu en av våra legendariska spelningar på Grillhuset i Insjön.Vi gjorde entré i min nercabbade Galaxie 21:30 och redan då fanns det gott om folk på plats.och allt medan kvällen led så anlände det mer och mer folk från när och fjärran och till slut var det över 200 personer i den lilla lokalen. Utanför hade det samlats en massa raggarbilar och en Impala brände däck så häftigt att bakaxeln pajade (det kostar att ligga på topp). Inne i lokalen var det fullt ös hela kvällen och en och annan rak höger delades ut. När ägarna ville stänga 01:00 så hördes ett öronbedövande: -EN GÅNG TILL! så vi hade inget val än att dra några låtar till, trots att jag inte hade mycket röst kvar.När vi sedan plockat ihop det mesta kastades en stol plötsligt in i ett fönster och det utbröt vilt slagsmål utanför.Jag rusade ut för att gå i mellan och plötsligt så låg jag på marken med en av slagskämparna under mig, han skrek: -Slå mej bara! Slå mej bara! Men jag försökte förklara att han skulle lugna ner sig och snart var det hela överstökat. Efter en stund så anlände en polisbil men då smet vi iväg, kryssande mellan krossade glasflaskor i den fortfarande nercabbade Galaxien. Efter att utrustningen burits ner i replokalen och gaget delats upp så bar det iväg till efterfesten...
Gästboksinlägg: 2005-04-30 20:06 Svartbrud i Leksand Är gitarristen singel, han den mörkhåriga som hade en blommig skjorta på sig när ni lirade på Insjögrillen, vad heter han? Svar: Varken gitarristen, basisten eller trummisen är singel och ingen av dom hade heller nån blommig skjorta senast vi spelade på grillen! / the Leader of the Rockers
Gästboksinlägg: 2005-05-02 21:08 namn hur går dä med plattan. har ni några låttitlar å bjuda på, som ni hade innan förra skivan släpptes. Svar: Låtarna är väl i stort sett klara men av nån anledning som inte jag känner till så står det stilla med inspelningen, men visst kan du få några låttitlar! UT PÅ RAGGEN IGEN / HON ÄR DEN SOM JAG KAN LITA PÅ / MATTSVART VALIANT / BIG BLOCK ROCK / EN KILLE I EN CADILLAC / ÄNGELN MITT EMOT / STREET MACHINE / BOND ROCK / IRENE JAG VAR FÖR SEN / PÅ JANSSONS CAFE / OTUR I KÄRLEK, OTUR I SPEL / JAG ÄR STOLT ATT VARA SVENSK ...
Den 13:e juni är det faktiskt dags att åka ända till öland för att spela hos "Road Rebels". Vi hade bestämt att vi skulle träffas 08:00 på fredag morgon för att packa släpet och komma iväg fortast möjligt. ( med Davids Passat som dragbil då Chryslern för tillfället saknar sina fjäderpaket som ska valsas om) Tre av oss fanns på plats på utsatt tid men Lars skulle först lämna sina barn på dagis så vi oroade oss inte över att han inte fanns på plats, men när klockan passerat 09:30 och allt var färdiglastat började vi bli irriterade. Då ringer han och talar om att han har försovit sig och snart ska åka till dagis med sina döttrar, pust! Men till slut kommer vi i alla fall iväg och efter en mellanlandning på Mc Donalds i Mjölby så anländer vi många timmar senare i Påryd sydväst om Kalmar som är vårat slutmål för dagen. Där bor våra goda vänner familjen Abrahamsson som har lovat att förbarma sig över oss och efter kvällsmat och en stunds bilsnack så bär det iväg för att hämta deras Plymouth Belvedere HGV 1960 som ska fungera som vårat turné-fordon över till Öland nästa dag.På lördag förmiddag beger vi oss till Nybro Bilekipering där vi bokat in ett besök. Vädret är vackert och vi åker fram längs vindlande vägar genom ett landskap genomsållat av små byar som får en att tänka på Astrid Lindgrens böcker. ( men på vissa ställen ligger skogen fortfarande som plockepinn efter stormen "Gudrun" i vintras) Framme vid Bilekiperingen blir vi väl omhändertagna av Sissi och jag passar på att beställa röd -tuck'n'roll- till dörrsidorna på min Galaxie. Tillbaka i Påryd äter vi lunch och sen bär det av mot Öland med Plyman och släpet. (det känns skönt att anlända ståndsmässigt till solens och vindarnas ö) Framme vid Rällapaviljongen, c:a en och en halv mil söder om Borgholm (som visar sig vara en mycket trevlig gammal festplats) plockar vi ut våran utrustning ur släpet, riggar upp den på scenen och soundcheckar. Fler och fler raggarbilar anländer till parkeringen utanför paviljongen och klockan 19:00 glider en imponerande karavan mot cruisingen i Borgholm.Vi kryssar fram längs Borgholms gator ett par timmar och spanar in många fina bilar, sen är det dags att återvända till Rälla för att göra sig i ordning och strax före 22:30 drar vi i gång på scenen. Det dröjer inte lång stund förrän det är fullt drag på dansgolvet och när det är dags att spela -Jag vill ha en raggarbrud- och jag som vanligt frågar om det finns några raggarbrudar där så har vi genast en brud ända uppe på scenen. Låt på låt avverkas och publiken kan som vanligt alla våra texter utantill och sjunger med för full hals. Men när klockan har passerat midnatt så blir det plötsligt tyst och mörkt på scenen. Det visar sig efter mycket letande att en huvud säkring har gått sönder och man lyckas inte fixa fram någon ny så en del tröttnar och åker hem innan man till slut har dragit en lång skarvsladd från ett annat uttag och fram till scenen. ( stålkastarna fick förbli släckta för att spara ström) Och så kunde vi ösa på ett par timmar till, tills vakterna bad oss att sluta. Det var ett jäkla ös och vissa stunder var scenen så full av sjungande och dansande raggarbrudar så vi knappt fick plats själva. Efter att ha pustat ut lite så började vi att packa ihop våra grejer och tyvärr måste vi tacka nej till Magnus inbjudan att delta i en stunds -torrcruising- i hans Plymouth 56:a ute på parkeringen. ( vi tar det en annan gång i stället) Efter en stund så glider vi över Ölandsbron i det bleka gryningsljuset och visst känns det en smula vemodigt att det redan är över men vi hoppas att ROAD REBELS är nöjda och att det kan bli flera spelningar där. Klockan är nästan 05:30 när vi kryper i säng i Påryd, helt utpumpade men väldigt nöjda. Efter några få timmars sömn, en morgondusch och en god frukost så är det dags att ta farväl av våra värdar, haka på släpet och bege sig av hemåt. Först åker vi till Jönköping där vi har blivit lovade att vi ska få lämna släpet tills vi ska spela hos ROADTRAMPS nästa lördag. När vi har låst in släpet så blir vi bjudna på kaffe hemma hos familjen Andersson. ( tänk vad många trevliga raggare man lär känna under våra turnéer runt om i landet) Sen bär det av mot Gränna där vi äter kebab och fyller bilen med polkagrisar. Nu börjar det att kännas jobbigt att åka bil ( och att skriva) men ännu återstår flera timmar tills man strax efter klockan 22:00 stupar i säng. ( Nu är man glad att man i alla fall slipper lasta ur släpet)
Lördagen därpå ( 21:a maj ) drar vi så iväg mot Jönköping, Chryslern är nu fixad med nya stötdämpare och nyvalsade fjäderpaket och släpet står ju redan i Mickes garage där nere så färden ner mot Småland går utan problem. Där nere får vi först vara med om en storslagen "Raggarkortege" genom staden, där vi deltar med Chryslern och vi får stans sötaste raggarbrud, Lina med oss i framsätet. Och sedan blir vi hembjudna till familjen Andersson på en storslagen kvällssupé, innan det är dags att klä om och åka till Roadtramps klubblokal en bit utanför stan. Det kom bl.a. fans ända från Falkenberg, Varberg, Påryd och från Öland där vi var helgen innan. Vi öser sedan på tills klockan är över tre på morgonen och lokalen ser ut som ett slagfält. När vi åker hem åker vi den västra vägen norrut längs vättern men Lars somnar ju som vanligt så han missar både Hjo och Karlsborg och vaknar inte förrän strax före Askersund.
Gästboksinlägg: 2005-05-22 15:49 micke i Jönköping Tack för en superkväll hela scenen gungade i takt med dansgolvet folk var helnöjda och trötta när dom lämnade våran kåk vi syns v.31 när vi vråla igenom Insjön vi syns och hörs.Jag tackar också på Road Tramps vägnar Svar: Tack själva, det var helt fantastiskt vilket mottagande vi fick och gensvaret från publiken var så stort så det kändes som om man svävade ovanför scengolvet. Den här helgen kommer vi att minnas länge, med glädje! Välkomna till Dalarna / Per
1:a juni var tre av oss och lyssnade på "Slim Jim Phantom" från "Stray Cats" och hans trio som spelade i Enviken , så nu känner vi oss riktigt inspirerade att röja på scenen igen!
7:e Juni så kommer det ett team från TV:s Gävle/Dala Nytt och gör ett reportage om oss. Vi blir filmade när vi spelar "Jag vill ha en raggarbrud" i replokalen, fotografen följer med i Galaxien och filmar oss genom Insjön t.o.m. Liggande på huven och sedan blir jag intervjuad vid "Rännholaskylten" vid den riktiga Rännholan några kilometer utanför Insjön och efter några dar visas reportaget ( c:a 5 min. ) på TV2's lokala Gävle/Dala Nytt. Och efter ytterligare en vecka så visas programmet även på STV:s "Landet Runt" som sänds över hela Sverige.
16:e juni åker vi till Falun för att delta i Radio Dalarnas stora direktsända Dalatopps-final, där vissa uttagna artister som har legat maximalt tillåtna tio veckor på Dalatoppen deltar. Vi gör ett akustiskt framträdande med våran toppliste-låt "Fram King", förstärkta av Sven på dragspel. Efter att alla telefon-röster har räknats visar det sig att vi slutar på andra plats, endast slagna av Dala-polisens spelmän. Det har än en gång bevisats, att mot polisen så står man maktlös.....
Sommaren fortsätter med diverse bilträffar varvat med spelningar i Färila och Styrsjöbo och den 16:e juli är det så åter dags för "No surrender Cruisers" sommarfest i Mullhyttan. Tyvärr så kan inte Mats följa med den här gången så vi stoppar in Pär Wallin från Borlänge som trummis i stället och det fungerar utan några större problem och det blir minst lika mycket drag som förra sommaren. Men när vi skulle gå och lägga oss så var stugan där vi skulle sova redan upptagen av en tjej som slocknat där, så jag sov i framsätet på Chryslern, Lars sov i baksätet, David sov i släpvagnen och Pär sov sittande på en bänk..... Ska de va Rock 'N' Roll så ska de!
Gästboksinlägg: 2005-08-05 10:47 Legenden. i Insjön. Igår mellan klockan 23 och 24 sågs Pernilla Wahlgren på Statoil Insjön. Hon var på väg hemifrån Grease i Rättvik tillsammans med "Vincent Fontaine" och köpte lite färdlektyr, en 3,5 blåbär/citron cider och, tro det eller ej, RAGGEN GÅR!! Rännhola har alltså nått Sveriges absoluta kändiselit! Det finns även en videoupptagning på händelsen, gjort av en person jag inte har namnet på. Men förhoppningsvis kan han ge sig tillkännas med tiden! /Legenden Svar: Skithäftigt! Hon är verkligen en artist som jag beundrar och dessutom är ju båda hennes föräldrar med i filmen "Raggare" från 1959. / Per
Fredagkväll vecka 31 Eftersom vi aldrig blir erbjudna någon officiell spelning under Classic Car Week och vi är så enormt populära, så ordnar Maria Svensson en improviserad spelning i deras förgård på Jarl-campingen. Vi släpar dit en minimal utrustning och runt 20:00 drar vi i gång. Det dröjer inte speciellt länge förrän nästan alla från Jarl-campingen har samlats omkring oss och med hjälp av djungeltelegrafen så sprider sig ryktet även till andra camping-platser runt Rättvik. Succen är ett faktum och när vi vill sluta efter ett par timmar så blir det nästan upplopp och eftersom vi har ställt upp helt gratis så samlas det nu in en kollekt från publiken, så vi tvingas att köra ett pass till. Det kändes verkligen bra att så många från stora delar av landet som aldrig tidigare har hört oss spela live, nu har fått chansen. ( allra helst alla barn som inte kommer in på motorklubbsfesterna )
Gästboksinlägg: 2005-08-11 00:10 ful och fet i en vildhäst Det fina med sommaren är att ha myggfönstret i.För då kan jag sitta i min soffa och lyssna när ni repar på onsdagkvällarna, Jag ser framemot kommande framträdande. Mvh big fan 50meter bort. Svar: Varför inte slänga ut myggfönstret också och snöra på sig ett par "mygg-jagare" i stället?
20:de augusti så passar vi på att fira 10-års jubileum med en spelning i ett stort tält på parkeringen utanför Clas Ohlson i Insjön, på kvällen efter Insjödagen.Det är då 10 år sedan Jag, Mats och Lars började att repa ihop inför Insjörevyn februari -96 och vi hade t.o.m. tryckt upp speciella jubileums-tshirts som vi sålde till alla våra fanatiska fans. Själva var vi inte speciellt nöjda med spelningen, inträdet var bland annat för högt så många valde att stanna utanför i stället ( men det var ingenting som vi kunde påverka) och eftersom vi inte fick hålla på längre än till 01:00 blev vissa skitförbannade på oss för att just dom inte fick höra sin favoritlåt en gång till och när vi efteråt skulle sälja våra jubileums T-shirts så roffade ett par tjejer åt sig varsin och gick iväg utan att betala (det är faktiskt vi som får betala dem med våra egna pengar), vi ställer faktiskt upp och spelar för vår hemmapublik mot mindre betalning än på andra ställen.
13:e oktober Ikväll har jag varit till David i Borlänge och spelat in gitarr på tre låtar och banjo på en låt och Lars och David har tidigare spelat in bas och gitarr på en massa låtar, så nu går det verkligen framåt med den nya CD:n.
5:e november är vi tillbaka i Kristinehamn för ännu en lyckad spelning och 12:e november avslutar vi året med en spelning på ungdomsgården i Insjön.
31:a december: Nu har vi även hamnat i "Landet Runt's" Nyårskrönika på SVT med reportaget om oss från i somras. Snacka om bra gratisreklam.....
Gästboksinlägg: 2006-01-10 10:17 Amber Reyn i San Francisco, CA Hello, my name is Amber and i live in San Francisco, Califoria. Got over your latest (?) CD, Full Tank.... There are some really fascinating sounds at that one. I am curious to know if you plan any kind of performence in the US. Would be intresting to see you guys live. If necessary I am ready to go to the east coast to get that expirience. Best regards, Amber
20:e februari kommer det första av flera långa gästboksinlägg från en Mr. Jeff Baxton son bor i Texas USA. Han skriver att han varit i Sverige på besök och hört oss på radion och direkt fastnat för våran musik, som är helt i hans stil. Så det är klart att man känner sig stolt när en äkta Texas-bo gillar ens låtar. Men efter några dagar (och flera långa gästboksinlägg) när vissa frågetecken har rätats ut, så visar det sig att det inte alls är oss som han har hört på radion och blivit förtjust i utan Dala Polisens spelmän!!! Han gillade i själva verket inte alls Rock 'N' Roll och hade ingen som helst förståelse för att man vill åka i stora gamla Amerikanska bilar, som tar upp plats för två vanliga kunder på bensinmacken som han driver. Suck....
4:e mars är det spelning hos East Coasters Roselaw i Österbybruks folketshus. Bra drag som alltid i österbybruk och vi var förstås tvungna att spela våran "Eldfest i Österbybruk" ett flertal gånger. Det snöade hela kvällen och när vi skulle packa ihop efteråt så fick vi nästan gräva fram bil och släp och på hemvägen hamnade vi i världens snöstorm med halvmeters snödrivor t.o.m. På E4-an! Våran trogna "Roddare" L-E Lindgren drog släpet med sin Passat och ibland kan det fakiskt vara bra med framhjulsdrift trots att det är svårt att erkänna.
1:a april Idag har vi varit ute och åkt Plymouth -57:a (L-E Lindgrens) genom den snötyngda Dalaskogen och låtit våran egen "hovfotograf" Manollo Rodriguez ta en massa schyssta bilder till omslaget på den nya CD:n.Snön har vräkt ner i natt, men idag har det varit strålande solsken så bilderna blev verkligen lyckade. ( Inspelningsarbetet går också snabbt framåt, så snart är det bara trummor som saknas. (på de tidigare skivorna har vi spelat in trummorna först) Och sen ska allt mixas och omslaget ska fixas till, men skivan ska i alla fall vara färdig innan cruising-säsongen börjar på allvar ( trodde vi då ...)
5:e april Nu har verkligen min bruks-Volvo gjort sitt, så den ska snart fraktas till skroten. Och när jag skulle skaffa en ersättare till den så tänkte jag: Varför ska man inte kunna ha en rolig bil som bruksbil också, så jag letade lite på Blocket, Eniro och liknande sidor på internet. Jag ringde först på en Valiant Signet -65:a som redan var såld och plötsligt fick jag se rubriken, Plymouth Duster -70 !!! och vettigt pris också... Jag slog numret i annonsen och visst fanns den kvar och den stod till och med bara utanför Hedemora, knappt sju mil från Insjön. Jag åkte dit och tittade på den dagen efter, jag gick några varv runt den, provkörde, funderade lite och sedan åkte jag in till Hedemora och tog ut pengar och Bilen var min. Så nu är min "Bruksbil" en 36 år gammal Svensksåld MoPar Muskelbil ( dock med en "slantsix" 225:a under huven ) och allt eftersom dagarna går ju mer nöjd blir jag över köpet.
15:e april på självaste påskafton, bär det iväg mot Jönköping igen och även denna gång med Lindgrens Passat som dragbil ( eftersom jag har lyft av topparna på Chryslern) och han själv följer också med som schaufför. David som ska bli far inom en snar framtid har stannat hemma, så vi har plockat in den legendariske blues-gitarristen Bo "Boppen" Björklund från Gagnef som reserv. Det är ju som vanligt bilmässa på Elmia under påskhelgen, så Micke skjutsar ner oss i sin Chrysler och vi lämnar "Boppen", bil och släp hemma hos Anderssons. Sedan tillbringar vi några spännande timmar bland alla glänsande fordon i mässhallarna. Jag passar även på att få min gamla "Monkees-leksaksbil" signerad av den gamle custom legenden George Barris som skapade bilen till den kultförklarade TV-serien "the Monkees" nån gång på sextiotalet. Vi kollar även in Insjöns stolthet inom dragracingen "Insjösnoken" som ägs av Hans Knuters och som finns utställd på mässan, liksom en äkta "Fast and Furious Charger" -70:a från Hollywood. På vägen tillbaka efter mässan byter Micke bil till Dodge -56:a i stället och det är det ju ingen av oss som har nå't emot (även om New Yorkern är skön att åka i ) och sedan blir det mat hemma hos Micke och Eva före spelningen som vanligt och det uppskattar vi verkligen. Kvällen flyter på utan större problem ( men visst låter våra låtar lite "bluesigare" den härr gången p.g.a. den inlånade gitarristen ) och även den här gången har många trogna fans hittat hit bl.a. från Öland och Lidköping och det är förstås fullt ös hela kvällen och långt in på natten. När vi efter några timmars sömn i stugan i Habo och en rejäl hotellfrukost, morgonen efter anländer till motorgården för att lasta släpet så får vi släppa ut en stackare som somnat av och blivit inlåst. Och nu har "Boppen" verkligen fått uppleva en äkta "Raggarfest" ........
12:e maj Jag tyckte att originalfälgarna på Dustern såg lite för tama ut och det verkade vara hopplöst att hitta några begagnade "mags" med Chryslers lilla bultcirkel, så jag slog till stort och beställde nya ( Cragar s/s med 195/60-14 fram och 245/60-14 däck bak ) från Alvén & Ingvarsson Det kostade förstås över 11000kr. Men jäklar vilken skillnad det blev med riktiga hjul på bilen.
3:e juni ska vi spela hos Roadmasters i Lidköping igen, men redan kvällen före så åker jag, Lars och Lars-Erik Lindgren med Chrysler och släpvagn, ner till Maria & Roger utanför Lidköping där vi ska övernatta. Efter en härlig frukost tidigt på lördagsmorgonen så kliver vi in i Roger & Marias pampiga Imperial -56:a och så bär det iväg mot Powermeet i Nossebro med Roger som chaufför. Vi känner oss som kungar, där vi glider fram över västgötaslätten med den mäktiga 354-Hemin mullrande under den långa, solbrända huven. Sedan tillbringar vi en härlig dag i Nossebro, bland alla vackra bilar och plötsligtär är det dags att åka tillbaka och rigga upp våran utrustning hos Roadmasters.Lagomt när vi har plockat upp nästan alla grejor så dyker Mats och David upp i Mats Ford Escort ( hmm..) Vi testar ljudet och åker sedan tillbaka till våran inkvartering där Maria väntar med maten. Efter en stund så är det dags att att dra sig mot stan igen och eftersom det pågår cruising där så är det inte särskilt lätt att ta sig till motorgården, men till slut lyckas vi ta oss dit via diverse bakgator. Kvällen går och vi delar scen med "Buckshot" från Göteborg, men det är inte lika mycket publik den här gången som förra gången och det strular till sig en hel del. Nästa dag, efter att vi har ätit upp all mat för Maria & Roger, så åker de andra hemåt med Escorten medan jag och Lars-Erik kommer efter lite senare med Chryslern och släpet. Den här gången tar vi inlandsvägen mot Vansbro och färden går bra ända tills några mil före Vansbro när vi får bensinstopp, (inte första gången på våra turnéer ) jag plockar fram dunken och fyller på och snart är vi på väg igen. Men en mil före Vansbro så blir det stopp igen, jaha nu blir det väl till att lifta eller gå då... men jag plockar fram dunken igen och tydligen så finns det lite bensin kvar på botten av dunken i alla fall. Jag häller i de sista dropparna och bilen startar snart igen. Varje meter känns som en kilometer och aldrig förr har jag sett så många uppförsbackar, jag försöker köra med så lite gas som möjligt för att spara på bensinen och tro det eller ej men vi tar oss fram till macken i Vansbro. ( Troligen på de sista bensin-ångorna) Jag tankar i c:a tretti' liter och inom en timme så är vi äntligen hemma i Insjön igen.
9:e juli Idag har vi spelat in det sista till "Sverige är fantastiskt" (lite V-8 & slant-six ljud, kompressor-horn, Annica har skrikit : -Ut och gör nytta..., Sven Wallin har pressat in sin Hammond-orgel i våran replokal och åstadkommit riktigt ljuvliga toner där och Bo "Boppen" Björklund har lagt banjo på Bondrock ) så nu är det bara mixningen och omslaget kvar att göra och vi hoppas på att kunna skicka iväg allt på tryckning den här veckan.
18:e juli Nu är den nya CD-skivan inlämnad för pressning och vi har blivit lovade att den ska levereras nån gång under vecka 31!!! Derför har vi beslutat att det vore lämpligt att ha skivsläppet i Rättvik någonstans, under Classic Car Week. ( så att så många fans som möjligt från andra delar av landet och som då besöker Rättvik, också kan vara med )
Fredag 4:e augusti klockan 20:00 är vi på plats vid Enåstugan, på campingen strax nedanför Rättviksparken ( Där vi har blivit lovade att hålla vårat skivsläpp trots kort varsel ) Vädret är helt perfekt, vi värmer upp med några låtar och publiken börjar att strömma till allt mer. Våra trogna fans från Chryslerklubben är förstås redan på plats och vrålar att de vill höra "Dé ska vá MoPar"!! Ungefär klockan 20:15 släpper "Skärmflygaren" Jonas Andersson den nya CD'n "SVERIGE ÄR FANTASTISKT" från c:a 150 meters höjd, varefter den dalade ner så fint, hängande i en fallskärm och landade till slut på ett husvagnstak på campingen. Sedan öste vi på ett par timmar med låtar från den nya skivan, varvat med gamla godingar och kön med skivköpare som ville ha dem signerade, verkade aldrig ta slut.( det såldes c:a 150 skivor under kvällen och väldigt många T-shirts) Medan skymningen sänker sig skymtar man alla trogna fans runt scenen. Det är bekanta ansikten från: Insjön, Påryd, Öland, Lidköping, Jönköping, Skövde, Mullhyttan, Österbybruk, Njutånger mm. och alla ser ut att trivas, trots krångel med avspelade strängar och att vi enligt order från parkstyrelsen måste avbryta redan 22:00. Det har varit ett jäkla slit för att få allting att klaffa men det har varit värt varenda minut när vi belönas av ett sådant gensvar från alla trogna fans och nu på söndag drar jag iväg ner till Småland på semester med Galaxien några dagar... ( Det blev en hel vecka till slut )
30:e Augusti Eftersom vi har minst 20 mil till nästan alla våra spelningar och Chryslern får ta mycket stryk med det tunga släpet efter, så började det bli dags att leta efter ett fordon som var stort nog att rymma både oss och all utrustning. Vi hjälptes åt att spana på internet och hittade till slut ett par intressanta objekt i Stockholm. ( MoPar så klart!) Jag och David tog ledigt från jobbet några timmar och så bar det iväg i Lindgrens Passat. Framme i Huvudstaden tittade vi på båda bussarna och det visade sig att den vi trott minst på var i bäst skick, så vi bestämde oss för att slå till och plötsligt så var vi Dodgeägare. Bussen, (en Dodge B350 Maxivan-88) hade gått hos räddningstjänsten på Orust tidigare och såg väldigt bra ut, förutom att alla deras stripes och dekaler var väldigt slitna och måste värmas bort med hjälp av varmluftspistol. Nu har vi beställt egna dekaler som ska pryda den vita Dodgen, så att det ska synas på långt håll när vi är "on the road".
14:e september Går vi in på "Siljanstoppen" med Big Block Rock men vi blir inte kvar på listan mer än ett par veckor eftersom vi inte får särskilt många röster.
16:e september Nu är det nog sorg i många flickrum! I dagens tidning kunde man läsa: Att våran trummis i hemlighet hade gift sig på Arlanda i går, på väg utomlands. Hm!...
30:e September är det så dags för premiärtur med Dodgen, de nya gruppnamns-decalerna sitter på plats och syns lång väg och hela bussen är tvättad, vaxad och polerad så den ser ut som ny. Vi får nästan pressa in utrustningen med skohorn, men allt får ändå plats i bagageutrymmet till slut. Målet för resan är en bygdegård strax nedanför Falköping, där vi ska spela på "Jailbirds Cruisers" höstfest. Vi hämtar upp David i Borlänge och sedan bär det av mot västergötland. I trakten av Skara åker vi rakt in i höstens värsta oväder, regnet öser ner och blixtarna avlöser varandra nästan utan avbrott. Men efter ett par mil så avtar regnet och vädret blir rikigt vackert, vi stannat till och tankar i Falköping och far sen vidare (c:a 3mil) till Blidsbergs bygdegård där vi ska spela. Vi blir väl emottagna av medlemmarna i klubben och bär sedan in och riggar upp utrustningen. Lokalerna är vekligen fina och snart börjar publiken anlända, Maria & Roger, Ulf & Maria, Anders & Katarina, Micke & Eva, ja nästan bara bekanta ansikten och det är ju kul. Men när tiden går och det knappt kommer några flera så börjar vi bli oroliga, vi brukar ju dra fulla hus annars och många har skrivit på hemsidan att de ska komma. ( det känns ju nästan som att stå i replokalen och spela.) Vi öser på några timmar men det är ju rätt så svårt att känna nån entusiasm med så få i publiken, fast man vill ju att de som har tagit sig hit i alla fall ska känna sig nöjda med oss. Det slutar med att det endast blir 47st. betalande och när till och med klubbmedlemmarna börjar åka därifrån så känns det inte speciellt meningsfullt att fortsätta längre. Eva har dansat omkull med sin kavaljer och måste uppsöka läkare och när hon och de andra i Jönköpingsbilen har åkt så är vi nästan ensamma, vi rådgör med klubben och beslutar att det är lika bra att plocka ihop och åka hem ( Det var meningen att vi skulle sova över men alla vill nu hem så fort som möjligt) och tidigt på söndagsmorgonen rullar vi in i Insjön igen och vi undrar fortfarande vad som gick snett men antagligen så har annonseringen varit bristfällig plus att det dåliga vädret har gjort sitt till. Bensin-pengarna som vi blev lovade såg vi heller aldrig röken av.....
6:e november får vi åter in en utmanare på Siljanstoppen. Den här gången är det Bondrock och den går rakt in på tredje plats första veckan! Sedan åker vi upp och ner några veckor för att 14:e december klättra från andra till första plats!
18:e november så åker vi till Järbo i Gästrikland och genomför en betydlygt mer lyckad spelning. För att inte tala om 2:a december när vi åker till "Teddyboys" i Västerås och fixar till en riktig höjdarspelning, trots att den lånade sånganläggningen inte fungerade som den skulle. Hos Teddyboys känner vi oss verkligen som hemma och att varva oss med "Blazing sevens" gör ju heller inte saken sämre, det är killar som verkligen kan ösa på. Vi längtar redan tillbaks.....
21:a december ligger vi fortfarande kvar som överlägsen etta på "Siljanstoppen" med 140p. mot tvåans 77p. Och vi ligger kvar där under jul-uppehållet och in på nästa år, för att sedan pendla mellan 1:a - 4:e plats några veckor.
30:e december åker jag och Lars med Dodgen till "Jam" Stockholm för att titta på en ståbas till gruppen, det gäller ju att förnya sig lite grann ibland också. Den enda bas de hade inne var redan såld men den såg ju helt OK ut så vi bestämde oss för att beställa en så fort de hade fått hem flera. Och då skulle det vara en med svart metallic lack så klart.....
1:a februari Nu har vi klarat av våra maximalt tillåtna 10 veckor på "Siljanstoppen" med "Bondrock" och nu kan vi verkligen lämna listan med flaggan i topp.... OCH VI VANN ÖVERLÄGSET! (Vi fick 171poäng, tvåan "the Jets" fick 96poäng och trean "the Refreshments" fick 87poäng o.s.v. så det är inte direkt några dåliga motståndare vi har haft) Och nu vill vi passa på att tacka alla våra trogna fans som har röstat på oss vecka efter vecka!!!!